Här om dagen var jag tvungen att ringa förlossningen. Hade inte mer än varit på läkarbesök och till Volvo för att köpa nya torkarblad till bilen. När jag kom hem så var sammandragningarna ihållande och jättesmärtsamma. Låg på soffan med vetekudden på magen i två timmar innan det gav sig. Gissa om jag blev orolig. Haft smärtsamma känningar från höftben till höftben i flera dagar. Men förlossningen kunde inte säga vad det var. De trodde dock inte det var någon fara så länge som jag inte läckte vatten, blödde eller att värkarna kom in intervaller. Hemskt när bm eller läkare inte kan svara på olika saker. Har märkt att det i flesta fall inte har en aning om orsaken till olika saker jag frågat om. Läskigt. Man får förlita sig till att kroppen sköter sig. Jag vill ju inte vara fröken noja heller så de får för sig att jag är sådan som person, för normalt är jag inte det.
Min BM trodde barnet växte fort just nu, att jag hade ont av den anledningen. Men vem vet... De tror och jag hoppas att det är rätt.
Känns som att magen växer för varje dag nu. Börjar synas massor. Puh, men på två sista veckorna har jag börjat känna mig riktigt tung när jag skall kliva upp ur sängen, soffan eller gå i trappor... Å värre blir det *skrattar* Det är kärlek!!!
Längtar så efter bebisen... Älskar det lilla knytet redan. Drömmer om hur det ser ut...
Puss och kram
