Jag kommer fortsätta berättelsen så snart jag hinner... Nu mata lilla älsklingen....
Fortsättning följer....
torsdag 30 juni 2011
Dagen då Agnes, vårt mirakel såg dagens ljus.
Det var en solig morgon. Underbar dag.
Pelle kom till mig precis som jag vaknade. Jag gick in i duschen och gjorde mig i ordning. Kände mig lite stressad, då jag var först som skulle in på operation. Personalen stressade mig lite. När jag duschat klart fick jag klä mig i sjukhuskläder, vit nattskjorta, långa strumpor. Men inga trosor. Jag fick 4 alvedon att tya med en halv kopp vatten. Sedan satte de nål i handen och satte en kateter i urinblåsan. Trodde faktiskt det skulle vara mer obehagligt att sätta katetern än vad det var. Visst var det obehagligt, men gjorde inte särskilt ont. Man fick bedövningsgel. Sedan fick jag lägga mig i en säng och blev upprullad till operation. Först fick jag träffa en sköterska som skulle assistera. Sedan kom narkossköterskan och pratade med mig. Pelle fick gå och byta om till gröna sterila kläder. Efter ett tag blev vi inrullade på operation.
Innan Op... *asg* Ser hemsk ut...
Min underbara sambo.
Jag fick flytta över på en smal operationsbädd. Jag tappade snabbt räkningen på alla människor därinne. Men jag sket blanka f...n i hur många som var där, om det så var 100 pers skulle jag inte bry mig. Jag skulle få träffa mitt barn och var nervös för narkosen. Jag fick massa sladdar på kroppen för att mäta blodtryck, puls, syresättning, hjärtverksamhet mm. Sedan fick jag dricka någon lösning mot illamående. Jag brukar nämligen bli jättedålig av narkos, så det hade jag varit noga med att säga att jag önskar alla mediciner som finns mot illamående. Lösningen smakade som gammalt havsvatten, beskt som .... fy. Men den visade sig ha gjort susen. Värt att ta. Undertiden blev jag tvättad på magen av sköterskan. Kalllllt!!! Allt skulle vara sterilt. Sedan satte de upp massa gröna dukar både på mig och runt. Narkosläkaren kollade så alla värden var bra och lugnade mig, då jag var så himla nervös. Min sambo gick nu ut ur operationssalen, in till rummet bebisen skulle tas. Jag fick en mask för ansiktet med syre och sedan sprutade de in narkosmedlet.
Kl 08.36. Agnes, bara några minuter gammal,
3270g och 48 cm lång.
Jag vaknade på uppvaket hängande i en av sängrindarna, med fruktansvärda smärtor. I en töcken hörde jag dem säga att jag fått en dotter, men det sket jag blanka fn i då. Det hade alla missat att tala om... Man får eftersammandragningar även vid snitt och de hade även gett mig livmodersammandragande medel. Jag hörde sköterskan förklara för min sambo att jag fått strkt smärtstillande som snart skulle verka. Å det gjorde det. Ganska snabbt fick jag min dotter till bröstet och allt ont var som bortblåst. Såret i magen var stramt och ömt, men inte alls ont som jag föreställt mig att det skulle vara. Lilla Agnes var naturbegåvning på att suga på bröstet. Åhhh, vilken kärlek!!!!!!!!!!! Så perfekt!!!! Allt fanns där och hon mådde hur bra som helst. Det enda som var just då var att hon hade fostervatten kvar i lungorna, så hon lät ganska lustigt. Men det är väldigt vanligt vid snitt. När man föder vaginalt så pressas detta naturligt ut i den trånga födelsekanalen.
Min sambo hade fått henne direkt efter de gjort en snabbkoll på henne. Han hade fått klippa navelsträngen om han ville, men han hoppade den biten. *ler* Sedan började väntan med en snuttig Agnes i famnen innan jag vaknat. Tror jag var borta ca 2 timmar. De sydde mig i mer än 35 minuter innan jag kom till uppvaket.
Efter detta blev vi flyttade till ett rum där vi var till eftermiddagen. Där fick vi förlossning- brickan... Kaffe, smörgås och champagneglas med juice. Å så hade de ställt dit en Svensk flagga. Jättevackert! Å det var så gott!!! Jag var hungrig som en varg.
Agnes låg och snuttade på mitt bröst och sov om vart annat. Stundvis kom de in med mer smärtstillande tabletter och var in och klämde på magen för att kolla så livmodern drog ihop sig som den skulle och att man blödde. Det var obehagligt när de tröck på magen, ömt och så rann det blod mellan benen. Men fortfarande så hade jag inte speciellt ont i magen om jag höll mig stilla. Å det blev inte värre än så heller. Kanske har jag haft tur, eller så är jag så "van" med värk, då jag har ont i ryggen att det var väldigt uthärdligt. Vet inte. Har ju hört om skräcksnitten med...
Efter några timmar kräktes Agnes massor med fostervatten. Jag blev livrädd... Jisses vilken mängd. Jag larmade och de kom direkt. Det var helt normalt och jättebra att fostervattnet kom upp. Sedan blev vi flyttade till ett eget rum.
Jag fick hjälp att byta på Agnes när det behövdes. Jag ville inte upp och gå med henne. Redan på kvällen gick jag på toaletten själv. De drog katetern ganska snart efter jag kom in på avdelningen på eftermiddagen. Det kändes inget särskilt och var fort gjort. Det ömmade dock en del att tömma hela blåsan när jag var och kissade. Och det gjorde det i en veckas tid, precis i slutet när man kissade.
På kvällen tog jag mig upp på benen första gången, dock som en ostkrok, men jag tog mig en tur till toaletten som sagt.
En underbar dag, som jag absolut skulle göra om hur många gånger som helst för att få Agnes...
Pelle kom till mig precis som jag vaknade. Jag gick in i duschen och gjorde mig i ordning. Kände mig lite stressad, då jag var först som skulle in på operation. Personalen stressade mig lite. När jag duschat klart fick jag klä mig i sjukhuskläder, vit nattskjorta, långa strumpor. Men inga trosor. Jag fick 4 alvedon att tya med en halv kopp vatten. Sedan satte de nål i handen och satte en kateter i urinblåsan. Trodde faktiskt det skulle vara mer obehagligt att sätta katetern än vad det var. Visst var det obehagligt, men gjorde inte särskilt ont. Man fick bedövningsgel. Sedan fick jag lägga mig i en säng och blev upprullad till operation. Först fick jag träffa en sköterska som skulle assistera. Sedan kom narkossköterskan och pratade med mig. Pelle fick gå och byta om till gröna sterila kläder. Efter ett tag blev vi inrullade på operation.
Innan Op... *asg* Ser hemsk ut...
Min underbara sambo.
Jag fick flytta över på en smal operationsbädd. Jag tappade snabbt räkningen på alla människor därinne. Men jag sket blanka f...n i hur många som var där, om det så var 100 pers skulle jag inte bry mig. Jag skulle få träffa mitt barn och var nervös för narkosen. Jag fick massa sladdar på kroppen för att mäta blodtryck, puls, syresättning, hjärtverksamhet mm. Sedan fick jag dricka någon lösning mot illamående. Jag brukar nämligen bli jättedålig av narkos, så det hade jag varit noga med att säga att jag önskar alla mediciner som finns mot illamående. Lösningen smakade som gammalt havsvatten, beskt som .... fy. Men den visade sig ha gjort susen. Värt att ta. Undertiden blev jag tvättad på magen av sköterskan. Kalllllt!!! Allt skulle vara sterilt. Sedan satte de upp massa gröna dukar både på mig och runt. Narkosläkaren kollade så alla värden var bra och lugnade mig, då jag var så himla nervös. Min sambo gick nu ut ur operationssalen, in till rummet bebisen skulle tas. Jag fick en mask för ansiktet med syre och sedan sprutade de in narkosmedlet.
Kl 08.36. Agnes, bara några minuter gammal,
3270g och 48 cm lång.
Jag vaknade på uppvaket hängande i en av sängrindarna, med fruktansvärda smärtor. I en töcken hörde jag dem säga att jag fått en dotter, men det sket jag blanka fn i då. Det hade alla missat att tala om... Man får eftersammandragningar även vid snitt och de hade även gett mig livmodersammandragande medel. Jag hörde sköterskan förklara för min sambo att jag fått strkt smärtstillande som snart skulle verka. Å det gjorde det. Ganska snabbt fick jag min dotter till bröstet och allt ont var som bortblåst. Såret i magen var stramt och ömt, men inte alls ont som jag föreställt mig att det skulle vara. Lilla Agnes var naturbegåvning på att suga på bröstet. Åhhh, vilken kärlek!!!!!!!!!!! Så perfekt!!!! Allt fanns där och hon mådde hur bra som helst. Det enda som var just då var att hon hade fostervatten kvar i lungorna, så hon lät ganska lustigt. Men det är väldigt vanligt vid snitt. När man föder vaginalt så pressas detta naturligt ut i den trånga födelsekanalen.
Min sambo hade fått henne direkt efter de gjort en snabbkoll på henne. Han hade fått klippa navelsträngen om han ville, men han hoppade den biten. *ler* Sedan började väntan med en snuttig Agnes i famnen innan jag vaknat. Tror jag var borta ca 2 timmar. De sydde mig i mer än 35 minuter innan jag kom till uppvaket.
Efter detta blev vi flyttade till ett rum där vi var till eftermiddagen. Där fick vi förlossning- brickan... Kaffe, smörgås och champagneglas med juice. Å så hade de ställt dit en Svensk flagga. Jättevackert! Å det var så gott!!! Jag var hungrig som en varg.
Agnes låg och snuttade på mitt bröst och sov om vart annat. Stundvis kom de in med mer smärtstillande tabletter och var in och klämde på magen för att kolla så livmodern drog ihop sig som den skulle och att man blödde. Det var obehagligt när de tröck på magen, ömt och så rann det blod mellan benen. Men fortfarande så hade jag inte speciellt ont i magen om jag höll mig stilla. Å det blev inte värre än så heller. Kanske har jag haft tur, eller så är jag så "van" med värk, då jag har ont i ryggen att det var väldigt uthärdligt. Vet inte. Har ju hört om skräcksnitten med...
Efter några timmar kräktes Agnes massor med fostervatten. Jag blev livrädd... Jisses vilken mängd. Jag larmade och de kom direkt. Det var helt normalt och jättebra att fostervattnet kom upp. Sedan blev vi flyttade till ett eget rum.
Jag fick hjälp att byta på Agnes när det behövdes. Jag ville inte upp och gå med henne. Redan på kvällen gick jag på toaletten själv. De drog katetern ganska snart efter jag kom in på avdelningen på eftermiddagen. Det kändes inget särskilt och var fort gjort. Det ömmade dock en del att tömma hela blåsan när jag var och kissade. Och det gjorde det i en veckas tid, precis i slutet när man kissade.
På kvällen tog jag mig upp på benen första gången, dock som en ostkrok, men jag tog mig en tur till toaletten som sagt.
En underbar dag, som jag absolut skulle göra om hur många gånger som helst för att få Agnes...
20/4-2011 BB
20/4-2011 blev jag inskriven på BB, dagen innan snittet. Massor med koll av blodet, hjärtljud, hur bebisen ligger. Jag fick även göra ett extra EKG för att jag tidigare haft extraslag på hjärtat. Hade lite högt blodtryck men tror att det beror på att jag var nervös. Gissa on dagen och kvällen gick långsamt. Längtade och var nervös. Fick massor med information.
Innan jag skulle sova var jag tvungen att skrubba kroppen och tvätta håret, samma procedur direkt när jag vaknade. Allt för att vara så ren som möjligt.
Försökte gå och lägga mig tidigt, allt för att tiden skulle gå snabbare, meeeeen va svårt det var att sova. Från kl 24 var jag tvungen att fasta. Varken något att äta eller dricka.
Innan jag skulle sova var jag tvungen att skrubba kroppen och tvätta håret, samma procedur direkt när jag vaknade. Allt för att vara så ren som möjligt.
Försökte gå och lägga mig tidigt, allt för att tiden skulle gå snabbare, meeeeen va svårt det var att sova. Från kl 24 var jag tvungen att fasta. Varken något att äta eller dricka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)