Här sitter jag en lördag kväll med katten över ena armen och är oerhört tacksam för ett inlägg jag fått som kommer få mig att stå på mig ännu mer för att få kejsarsnitt, eftersom jag har min dåliga rygg.
Känner av ryggen mer och mer vissa dagar. Ibland när jag vänder mig i sängen, hugger det vid svanskotan så hela högra benet låser sig. Oerhört smärtsamt. Man blir alldeles fast och orörlig tills det att det släpper. AJ! Men antar att det är ganska normalt och att jag får börja vänja mig. Har varit glad att min "normala" kroniska smärta har hållit sig hyfsat i schack ännu så länge.
Har nu fått en tid till Aurorabarnmorska. Är helt övertygad om att hon kommer försöka ge mig skuldkänslor och försöka övertala mig till vaginal förlossning. Men jag kommer inte ge mig. Hela min kropp och mitt mentala väsen skriker stop, lyssna på mig!!
I dag har varit en riktig slöa-dag med sambon. Har sovit i soffan, sett på skidor på tv och ätit om vart annat. *skrattar* Saknar dock att gå ut med vänner och dansa.
Baby har bökat hela dagen idag. Riktigt så man har sett hur magen har guppat upp och ner. *ler* I förrgår var jag orolig som tusan. Baby hade valt att ha en vilodag och var otroligt stillsam. Gissa om jag blev nervös... Men det är nog bara så att jag måste vänja mig vid att oro är en del av graviditeten. Från dag ett...
Hoppas alla ni underbara läsare har en fantastisk helg.
Puss och kram
Hujeda mig. Tanken på snitt har inte slagit mig förän nu =/ Inte att jag vill ha men att jag kanske inte klarar av att föda normalt. Jag föddes med skolios och med tiden har det blivit en sk. kotglidning. Mina nerver i ryggen sitter verkligen i kläm och några diskar där kring länd/korsryggen är nästan "slut". Jag har sen några veckor tillbaka fruktansvärda problem med stickningar och domningar som kommer på vänster sida av kroppen. Utom på en liten punkt vid pannan. Samtidigt gör det förbaskat ont där nerverna går i kläm. Pga allt detta så har jag även lite svårt för att 'hålla tätt'..
SvaraRaderaIntressant att läsa att det finns fler gravida med ryggproblem.
Minns att när min son föddes 2005 så hade jag så förbaskat ont i ryggen o knappt alls i magen. Dom pumpa i mig morfin i mängder som gjorde att jag i slutändan va så hög att jag inte ens minns min egen förlossning :( (Och nej, morfinet hjälpte inte alls mot smärtan i ryggen). Det enda jag hittills har varit bestämd med till kommande förlossning är att jag inte vill ha nå morfin, jag vill ju minnas. Men hur fan ska man stå ut med smärtan är ju frågan :-o
Förra graviditeten gick ju ändå bra förutom nervkläm på slutet som gjorde att bena for under mig titt som tätt. Men nu har jag haft både värk och foglossning sen v.8... Och nu har jag bara 6 veckor kvar till BF..
Hur ska detta gå? =/
Jag håller tummar och tår för att du ska få snitt.
SvaraRaderaHej Johanna
SvaraRaderaLider med dig, samt alla andra i samma situation. Det är verkligen super jobbigt. Svårt att veta vilka risker man vill ta med sin egen kropp. Jag är livrädd att jag skall bli väldigt mycket sämre efter en vaginal förlossning. Har i över 10 år kämpat med att försöka leva med den smärtan som är nu. Blir den värre, vet jag inte hur det skall gå.
Hu, vilken mardrömsförlossning du med haft. Måste vara skit att inte komma ihåg sin förlossning. Det är ju en stor bit i att föda naturligt, att man vill vara med hela tiden. Det försöker jag förlika mig med hela tiden just nu. Att jag inte kommer vara där när mitt barn ser dagens första ljus. Det är det enda jag känner känns tungt att tänka på. Å andra sidan så hoppas att min rygg håller bättre och att mitt tålamod att vara mamma och orka med blir starkare om jag slipper mer smärta i kroppen. Visst är jag livrädd för att bli sövd, men det är det värt det samt att jag kommer ha värk i magen och ett sår. I alla fall för mig. Oj, vad jag vägt för och nackdelar i detta. Vill ju finnas där för mitt barn så mycket jag bara kan. Jag menar såklart inte att man är en dålig mamma annars, för man rår ju inte för hur kroppen reagerar. Men jag är livrädd för eventuell reaktion. Är så imponerad av hur ni tjejer med dessa smärtor har kämpat med graviditeter och förlossningar! Sitter i tårar och känner med er. Du verkar vara en så stark person och en fantastisk mamma Johanna!
Du fixar det du vill, är helt övertygad om det! Tänker på dig!
Kramar