Var på läkarbesök igår. Fick alla provsvar. Levern, gallan och urinet var helt ok. Skönt! Inte för att jag trodde nått annat heller. Har en heeelt underbar läkare här i Visby. Olof Stephansson. Rekommenderas skarpt. En av de absolut bästa läkare jag någonsin träffat och då har jag med ryggbesvär och psykiska besvär träffat mååååånga skall ni veta. Han är lugn, förstående och lyssnar, dessutom så fantastiskt kunnig och förstroendeingivande.
Igår handlade diskussionen mycket om födsel, då jag har problem med ryggen. Har kronisk smärta, nervsmärta i ryggen sedan 23 år tillbaka. Diskbrock och scolios. Tanken på att det eventuellt kan bli sämre och värre smärta efter förlossning är inget jag vill riskera och det leder till mycket oro och ångest och jag känner mig stressad över det. Kommer eventuellt få kejsarsnitt, men måste först gå till aurorabarnmorskorna och se alternativen, samt få information och se förlossningssalar, samt salarna för kejsarsnitt... Detta gör alla blivande föräldrar. Fick remiss dit. Sedan eftersom jag vill bli snittad, fick jag remiss till narkosläkare för diskussion om planerat snitt och hur det skall gå till. Jag vägrar få sprutor i ryggen så att vara vaken är inget alternativ. Jag vill bli sövd även om jag avskyr att bli det. men vi får se vad som kommer att hända. Det är ett steg på vägen iaf.
Puss och kram
Hejsan!
SvaraRaderaJag har också ryggproblem och är gravid med mitt 3:e barn. Födde mina 2 vanligt med ingen bedövning hjälpte då mot den djävulska smärtan i ryggen. Men ingen lyssnade på mig då. Har nu fått reda på att jag har 3 diskbråck, sne rygg och lätt skolios.
I november blev jag så dålig av bara en nysning att jag bara kunde ligga ner 1 månad.
Är också orolig inför hur en 3:e förlossning ska gå. Skönt och läsa med någon med ryggproblem.. även om jag inte tycker det är kul att du har det.
Lycka till!
Måste bara fråga. Har de försökt övertala dig till att föda vaginalt? Jag tog upp detta med min dåliga rygg med bm och hon pratade om igångsättning? Förstår inte varför de skulle vara bättre, jag får ju då värkar iaf.
SvaraRaderaMen sa inte rakt ut att jag vill ha snitt. Måste nog göra det.
Hej
SvaraRaderaVa glad jag blir att du läser min blogg. Tack!
Konstigt att de talat om igångsättning? Hur skulle det kunna hjälpa? Menar de att de kan kontrollera processen bättre i alla skeden?
Min BM försöker hela tiden tala om för mig att det är bättre med vaginal förlossning mm. Hemskt, för man får ju så mycket skuldkänslor. Jag har bestämt mig och kommer att tvär-vägra en vanlig förlossning. Pratade med läkaren i veckan. Han vill ju att jag först går till denna aurorabarnmorska för att se alternativen. Gissar att hon kommer försöka övertala mig. Men jag kommer stå på mig, även om jag vet att jag kan börja vela mm. Men man måste nog stå på sig stenhårt oavsett vad de säger. Läkaren sa till mig att de aldrig kan tvinga någon att föda vaginalt, som vägrar. Försök att stå på dig du med. Berätta om din rädsla, dina erfarenheter och stå på dig utav bara tusan. Kanske måste även du genomgå dessa besök till specialbarnmorska, läkare mm, men jag har bestämt mig för att det är värt det. Man mår riktigt dåligt av denna situation och är super rädd för att bli nekad ändå. Jag förstår verkligen din rädsla genom min...
Hur mår du i din graviditet? Ryggen? Vilken vecka är du i? Behöver inte berätta om du inte vill!
Du anar inte hur tacksam jag är för att du skrev till mig och berättade om dina erfarenheter. Hjälper mig att stå på mig nu ännu mer. Tack!
Kramar Johanna
Hejsan Johanna!!
SvaraRaderaÅh, vad roligt att du svarade!! Har aldrig fått kontakt med någon med liknande ryggproblem förut så ingen kan ju riktigt förstå situationen. När jag är gravid försvinner ryggsmärtan. Visst kan det göra liite ont, men inte alls så ont som jag har dagligen annars. Har haft ont i 17 år, varje dag.
Smärtan försvann även vid mina andra 2 graviditeter, men kom tillbaka med dunder och brak vid förlossningarna. Med första barnet tog jag eda men det hjälpte inte mot smärtan vid mina diskbråck och ena höften. Fy f**n rent ut sagt!! :-(
Men alla läkare och bm sa bara att så är det, ingen lyssnade på mig att detta var inte normalt. Dessutom höll den förlossningen på i 23,5 h.
Med andra barnet så hade jag bara lustgas. Lika ont då vid bråcken och höften. Förlossningen tog 4 h så det gick snabbt.
Sen har jag fått ont i ryggen igen när barnen varit ca 6 mån och börjat väga en del. Sen efter det haft ont varje dag igen. :-(
Jag skulle opereras nu, men blev gravid. Så jag får skjuta upp det. Har du gjort någon op?
Jag är i v.12 nu.
Tydligen tyckte bm att det är lättare och kontrollera smärtan om de kan sätta igång mig tidigare. Att jag får tid och planera och de kan sätta en bedövning i tid. Men det där tror jag inte på. Jag måste ändå gå igenom krystvärkarna osv.
Jag tror jag ska stå på mig om ett snitt, även om jag fött 2 barn vaginalt och vet hur häftigt och underbart det är. Jag vill helst föda vaginalt, men är så rädd att ryggen blir jätte dålig efter det. Ännu sämre än vad den är.
Oj, det blev långt. Men det är skönt och skriva av sig till någon som vet hur det är.
Hoppas verkligen att du får snitt!!
Ha det gott!
Hej igen!
SvaraRaderaOj, förstår din fasa! Låter som en blandad skräckupplevelse men med en fantastisk upplevelse invävd. Modigt och starkt att du ändå födde andra barnet vaginalt sedan.
Jag har haft ont i ca 32 år. Sökt land och rike runt efter hjälp och behandling. Blivit lovad op två ggr, sedan har de gjort en andra bedömning och ångrat sig. En ortoped sa att jag skulle bli rullstolsburen innan 40. En ortoped sa att jag sjåpade mig (arg jag blev då). Har lika många svar som jag har träffat ortopeder. Lagt mer än 100 000 på privat sjukvård utan resultat. Jag har haft hårdplastkorsett dygnet runt i tre år i tonåren för min scolios. Men blev inte så värst mycket bättre. Har fått diagnostiserat diskbrock och har nerver som ligger i kläm i korsryggen, som gör att mitt vänstra ben kan vika sig rätt som det är de dagar jag har extra ont. Har överaktiva nerver pga långvarig smärta...Mitt bäcken är roterat och jag har konstant värk och ischias. Dock lite bättre nu under graviditeten. Men börjar känna av foglossning nu. Hoppas det inte blir för jobbigt det. Gått hos 14 sjukgymnaster. Vattenträning och testat alla möjliga tabletter och behandlingar utan hjälp. Inte kul!
Gissa om jag känner med dig!!!! Verkligen!!!
Tack för ditt stöd och jag känner samma, att det är superskönt att prata med någon som har liknande besvär!!!!
Vi får kämpa för snitt båda två...
Kramar
Vände på siffrorna... Haft värk i 23 år skall det stå ;)Lite trött i ögonen.
SvaraRaderaHejsan! Oj, vad du fått vara med om. Jag har å andra sidan inte fått någon hjälp av sjukvården förens för 4,5 år sedan. :-(
SvaraRaderaJag fick dessa besvär vid 17 års ålder (är lika gammal som dig, så det är ju 15 år jag haft ont) men då svarade läkarna bara att jag är för ung för och ha ont i ryggen. Jobbar på en industri och grät när jag kom hem från skiften för jag hade såå ont.
Jag hade inte på papper då när jag var gravid med barn nr.1 och 2 att jag hade diskbråck, ischias och lätt skolios. Tyvärr.
Därför kände jag att jag hade inget annat val än och föda vaginalt.
Jag vet inte om något av diskbråcken har uppkommit vid någon av förlossningarna. Det är ju mkt möjligt.
Jag fick hjälp för 4 1/2 år sen av företagshälsovården och fick då göra en MR. Fick veta att jag har 3 diskbråck. Jag fick ett träningsprogram och det har funkat ganska bra (visst har jag haft ont ändå och fått bakslag). Men för 3 månader sen när jag nös och ryggen blev sne och jag hade nog ondast än vad jag någonsin haft tidigare. Kunde inte ens gå här inne i vårt hus. Mannen fick komma hem och klä på mig. :-( Det var fruktansvärt.
Då började jag förstå att jag vågar inte föda vaginalt igen.
Jag skulle ha gjort en MR till och se om jag fått nya bråck, men fick då veta att jag är gravid så vi får skjuta upp det. Har ju ont nu med när jag dammsuger, hänger tvätt och så.. men inte alls i närheten mot vad det brukar vara.
Men jag tycker snitt verkar så läskigt också.
Ja, vi får verkligen kämpa.
Ha det bra!
Hej
SvaraRaderaDu har varit med om en hel del du med låter det som. Fy, va tufft du har haft. Man blir så ledsen och nere när man inte klarar ens vardagliga saker. Dammsuga, diska, torka golv mm är skit tufft. En som aldrig haft ont har svårt att förstå oss. Man lär sig vara envis som synden, både på gott och ont. Jag har börjat lära mig att be om hjälp, men jag är en "kan själv" individ. Det är supersvårt... Men tyvärr är det en sak man måste lära sig. Hoppas av hela mitt hjärta att det kan operera dig efter du fött bebisen och att du blir så bra det bara är möjligt. Jag har sedan år tillbaka lagt ner all vårdsökande för ryggen. Pallar inte fler bakslag. Har blivit mentalt urlakad. Men är innerligt lycklig för dem som får hjälp!!!
Jag tycker du skall beskriva både mentalt och fysiskt hur du mår för din barnmorska. Låter inte i mina öron som nått konstigt att du vill ha eller behöver få kejsarsnitt. Jag har massor med vänner som fått akut snitt av olika anledningar och de har klarat det jättebra. Jag finns med dig i tankar, även om vi inte känner varandra och är sååå oerhört tacksam för att du skrivit till mig. Fick inlägg av en tjej till här, vet inte om du har läst dem, men känns så skönt att veta att man inte är ensam. Tack!!!!
Hejsan!!
SvaraRaderaJo, men det är ju så att man lär sig leva med smärtan och att det är svårt och klara av vardagliga saker.
Ja, får se om jag får opereras efter detta barn föds. Även om jag är livrädd för operationer är väl det det bästa. Men det får nog vänta något år i alla fall så bebisen hunnit bli större.
Jo bm sa att hon pratat med läkaren och att de kommit överens om att jag ska få träffa en läkare i v.28 och prata om mina diskbråck och så. Så får vi se då.
Jag sa ju att jag funderat på snitt såklart för jag vet ju inte hur jag blir efter en vaginal förlossning.
Men sen gick jag hem och läste på lite om snitt och blev avskräckt. Återhämtningstiden efter ett snitt är ju längre än efter en vaginal förlossning. Visst hade jag himla ont mellan benen efter första barnet och hade svårt och sitta och gå ordenltigt på några veckor. men jag sprack då. med andra barnet mådde jag kanon bra, inget ont alls. Sprack ingenting.
En del tar det ju flera veckor innan de blir återställda efter ett snitt och behöver hjälp hemma (mer än fadern) med bebisen. Jag känner att jag har ju 2 barn till som behöver mig.
Det är svårt och veta vad som är bäst, är snitt det bästa för ryggen gör jag ju det såklart.
Men vet samtidigt hur underbart det är och föda vaginalt trots smärtan. Med mitt 2:a barn tog det bara 4 timmar. Men jag vet ju inte om jag blir sämre i ryggen av en förlossning till, då kanske snitt är det bästa.
Nej det är verkligen svårt och veta.
Jag är också oerhört tacksam för att du tar dig tid och svarar på dessa kommentarer jag gör!! Tack! Det känns skönt och veta att det finns andra i ens situation, även om man lider med dem också. Ja, jag såg inlägget av den andra tjejen.